Etikettarkiv: läkare

Det hände mig

Skrevs den

Att ringa till MVC här på Lidingö för att få en läkartid för undersökning var jobbigt nog. När jag kommer in i rummet sitter läkaren framför sin dataskärm och knappt orkar säga hej. Säger lite irriterat att jag nog är på fel ställe, borde istället vara på Danderyds sjukhus eftersom det är där jag blev förlöst. Jag ber om ursäkt (så dumt av mig), men hoppas ändå på att hen kan hjälpa mig.

När undersökningen är gjord är hen fortfarande kort i tonen, säger med sträng och lite för hög röst att jag ska ha tålamod. Detdär förbannade ordet jag inte vill höra. Jag vill ha hjälp, behöver inga fler tips eller råd om att det tar tid. Jag vill inte ha tålamod, jag vill veta när jag ska må bra igen. Mina tårar börjar rinna (så förnedrande) och läkaren fortsätter att titta på sin dumma skärm utan att ens fråga om jag behöver en servett, säger bara att jag ska höra av mig om någon vecka igen. Artig som jag är svarar jag: Hejdå! Tack snälla! innan jag lämnar rummet. Också det var dumt av mig, för de orden var hen inte värd – jag fick varken en snäll blick eller ett hejdå.

Du kanske inte menade något illa, jag hoppas du var trött efter en hel arbetsdag och längtade hem. Men jag är ledsen, för det var exakt såhär som jag uppfattade dig. Jag vet inte ens vad du heter för du orkade inte ens presentera dig. En sak som jag iallafall vet är att jag inte kommer att besvära dig mer. Tackåhej!

Tack ni snälla

Skrevs den

Många har mejlat, messat och kommenterat. Tusen, tusen tack till er och för att ni bryr er. Det betyder mycket skall ni veta. Det går upp och ner. Ena dagen är jag glad och glömmer bort vad vi varit med, medan andra dagar kommer tårarna.

Ibland känner jag mig så ensam och det som gör mig så ledsen är att jag inte var beredd på det här och att ingen har pratat med mig om det. Visst har jag läst om riskerna, förlossningsskador och vad som kan leda till akuta kejsarsnitt, men önskar ändå att min barnmorska eller någon annan hade tagit upp det. Dock trodde jag aldrig att det skulle drabba oss. Att just min förlossning skulle ta över ett dygn, att jag skulle föda ett ”stort” barn och drabbas av skador fanns liksom inte. Om jag bara hade vetat det innan, då skulle jag eller vi valt andra alternativ.

Att vara med om det här har satt sina spår både hos mig och Matte. Vi pratar om det varje dag och ser fram emot att få träffa läkare, barnmorskor och terapeuter. Har frågor som vi vill ha svar på och jag tror det är bra att prata om det. Men vi är båda väldigt överens om att vi aldrig vill vara med om det här igen.

Som sagt, tack ni snälla för att ni delat med er. Tankar, erfarenheter och pepp hjälper mig och min lilla familj.