Etikettarkiv: familj

En härlig vårkväll

Skrevs den

Efter en stund med ett glas sangria hos Lindex kom jag hem till min gulliga, lilla familj. Knut var på alldeles strålande humör och Matte hade lagat middag, det blev avokadopasta som vanligt. Sedan gick vi på en kvällspromenad i det fantastiska vårvädret. Det är ju faktiskt nu som det är som allra finast.

Det finns så otroligt många fina blommiga träd i centrum just nu. Självklart skulle de dokumenteras.

Lugnt och skönt i Lidingö centrum. Människorna satt på uteserveringarna och de spelades musik ur högtalarna. Vi har ett gulligt litet centrum här på ön.

Tulpanerna hade gått och lagt sig.

På vägen gick vi förbi ett hus som vi hoppas att ska bli Knuts kommande förskola. Idag fick vi mejl om att han har fått plats en bit från centrum och vi är osäkra på om det ska bli den. Vi har fyra dagar på oss att bestämma hur det ska bli. Fortsättning följer.

När vi kom hem fick Knut gröt och så badade han. Den där ungen älskar verkligen att sitta i vattnet och leka med mina schampoflaskor. Nu sover han lugnt och vi vuxna dricker Fresita och ska snart se en film. Ljuvliga fredagkväll, ta aldrig slut.

Längtan efter jul

Skrevs den

Jag börjar få lite julfeeling nu. Köpte julblommor imorse och Knut har tagit fram tomteluvan. Lite julmusik på Spotify (tips! Kolla in Weaping willows julskiva) och så räddade vi den här gråa novemberdagen.

Läger gärna mina hyacinter i små Mariskålar.


Nuförtiden får vi fira jul med den här lilla tomten.

Och som jag ser fram emot den här julen. Vi ska göra det vi vill, nämligen för första gången fira jul hemma. Kommer bli hur bra som helst. Ingen av oss är särskilt förtjust i julmat, så på bordet kommer det finnas något helt annat.

Hem igen

Skrevs den

Nu har vi packat ihop alla grejer och ska om några timmar lämna den här fantastiska ön. Det känns alltid lika vemodigt trots att jag vet att vi får komma tillbaka. Närsomhelst. Jag är lite trött, men väldigt glad. Det finns så många fina människor omkring oss och alla är så snälla. Det är något jag vet tack vare denna helg.


Och den här fina, lilla familjen som tittar på korna utanför Sunds kyrka. Vi är liksom tre nu.

Att vara någons mamma

Skrevs den

Nu har det snart gått ett år sedan jag berättade för vänner, arbetskompisar, familj och andra om att jag var gravid. Minns att jag var nervös, men var ändå så viktig med att säga: Jag och Matte ska bli föräldrar. Det gjorde jag av två orsaker. Jag ville vara tydlig med att vi faktiskt var två om saken. Att jag inte var ensam eller att det bara var mitt beslut om att låta en minimänniska komma till världen. En annan sak som jag kände svårt för var att säga att jag skulle bli mammaledig. Det är det fortfarande och säger fortsättningsvis föräldraledig.

Det är sex månader sedan Knut kom. Ibland känns det så självklart. Jag känner igen hans ljud och vet när han är hungrig, trött eller ledsen. Jag litar på honom och han får följa med på mina äventyr. Mitt självförtroende som mamma finns där och jag känner mig trygg. Ändå kan jag fastna med blicken och undra vem han är. Att han tillhör vår familj är liksom för mycket att ta in.

Det här med att vara någons mamma känns så långt borta trots att Knut faktiskt är här. Jag kommer nog inte att fatta att jag är en mamma förrän han börjar kalla mig det.

Karin skriver det så bra om just det här, jag känner igen mig i det hon skriver.