Från en tvåbarnsmamma

Skrevs den

Idag är det 12 dagar sedan Maj kom till oss. Samma dag föddes en tvåbarnsmamma.

Som ni vet kände jag att vi hade det bra som tre. Att allt var så enkelt med bara Knut och att Matte och jag funkade så bra som team. Men när Knut pratade om syskon började jag fundera på hur det skulle vara med ett barn till. Jag och Matte pratade mycket om det, för honom har det nämligen varit självklart att vi ska vara fler. För mig tog det drygt fyra år att verkligen känna den där längtan.

Just idag är jag är så glad att vi väntade. I fem års tid har vi fått njuta av att hänga med den finaste lilla pojken i världen. Vi har hunnit resa, skapa ett tryggt hem och det bästa: han kommer att minnas hur det var innan Maj kom.

Fatta att det där är min familj. Min fina familj.

Tänk att jag vågade och tänk att det blev så bra. Dessa tolv dagar har varit så fina. Vi njuter, hänger och tar det lugnt. Maj är så otroligt snäll så vi märker knappt att hon är här. Vi kan fortsättningsvis ge Knut uppmärksamheten han är van vid och ändå vara så lyckliga över att vi är fyra.

Vår lilla majblomma

Skrevs den

Hon kom när det blev vår på riktigt. När fruktträden börjat blomma och när alla insekter vaknat. Den där babyn som var beräknad till sista april, men som valde en annan vårmånad för att vara på säkra sidan. Att få fira sina kommande födelsedagar när det nästan är sommar är ju något de flesta vill. Egentligen är jag inte förvånad över att jag gick över elva dagar, det gjorde jag med hennes bror också. Det var bara bra att hon väntade, vi hann inte ens bli otåliga. Bara längta.

Listan med namn var inte lång, men de namn som stod där var vi rörande överens om. Hon fick ett namn som vi alltid har gillat och som nu var så självklart. Hon ska heta Maj.

Min lilla Maj som alltid kommer att vara den allra finaste vårblomman.

Kategorier: Maj

Hon kom med vårsolen

Skrevs den

Som vi har väntat, längtat och pratat om Knuts lillasyskon. Vem är det? Hur ser babyn ut? Har den hår? Elva dagar efter beräknat datum möttes vi för första gången.

Lagom till att solen började värma och björkarna slog ut kom hon, Knuts lillasyster. En perfekt flicka med de mörkaste ögonen och den gulligaste frisyren. Hon valde maj istället för april och jag förstår henne så väl. Att få höra koltrasten och småfåglarna genom BB-fönstret är väl en alldeles underbar start på livet.

Fågelkvitter, blå himmel och blommor – hon visste exakt vad hon väntade på.

Jag är så innerligt glad över att det var en flicka. Nu har vi en av varje, precis det jag i hemlighet drömt om. Hon är frisk, lugn och verkar vara nöjd med familjen hon valde. Att jag och Matte får vara med om det här igen är jag så tacksam för. Jag är så glad att vi väntade, för att få se Knut bli storebror precis just nu gör att mitt hjärta slår extra snabbt.

Godmorgon fredag

Skrevs den

Tänk vad några fler timmar sömn kan göra både för humör och kroppen. Somnade innan halvelva igår och vaknade till vid fem-tiden. Somnade om och sen var det en pojke som kom till stora sängen när klockan slagit sju. Fler sovtimmar än förra natten och jag känner mig så mycket piggare och redo.

Det är fredag och några små saker ska fixas innan det blir helg. Just mu sitter jag och väntar på Lidingöbanan. Ska gå en sväng till Mama Mia och sen lämna in tre par skor till en second hand affär. Varför låta dem ligga oanvända i skåpet när någon faktiskt kan ha glädje av dem? Sedan tänker jag ta resten av dagen som den kommer. Kanske jag plockar fram alla vårskor, lägger mig i badet eller packar Knuts lilla övernattningsväska som han behöver när lillasyskonet behagar komma ut… Jag får se helt enkelt, tar dagen som den kommer.

05:13

Skrevs den

Min morgon började tidigt. Knut sover i sin säng och Matte andas djupt här bredvid mig. Det jag hör är vårfåglarnas morgonkvitter och hackspetten som nästan aggressivt dunkar huvudet mot det där trädet.

Det börjar ljusna i vårt grågröna sovrum och jag tänker på att vi borde skaffa en mörkläggningsgardin till takfönstret. Fönstret som var en av alla fina saker vi lade märke till när vi var på visningen för ett år sedan. Snart har vi bott i den här lägenheten i nio månader. Månader av glädje och mycket ångest. Det tar tid att boa in sig. Men nu börjar det äntligen kännas som ett hem. Igår gjorde hantverkarna det allra sista i badrummet, elektrikern lade upp lampor i trapphallen (det är nästan fem meter upp till taket) och i köket installerades det dimmers och en fin lampa i fönstret. När de var klara lämnade de tillbaka alla nycklar, nu är projektet avslutat. Tänk att vi klarade av en renovering i sista stund. Och tänk att Knuts syskon förstått att vänta några dagar. Nu är vi redo för att bli den där fyrklövern.