Hej gnällbloggen!

Skrevs den

Jag tyckte ändå att den här dagen kändes ljus och fin. Blå himmel, sol, minusgrader, en solstråle till son och såklart roligt på jobbet. Ändå vände humöret och feelingen så fort jag kom hem. Tröttheten, den tunga känslan i kroppen och den onda ryggen gjorde sig påmind. Det är då jag fokuserar på det som är dåligt. 

Just den här gången var det magen som börjar vara i vägen, vilket såklart inte är konstigt. Syskonet är lika stor som en butternutpumpa och väger som en liter mjölk – det skulle vara konstigt om jag inte kände något. Det är inte många veckor kvar nu och jag borde ju fokusera på den där lilla personen, men ändå saknar jag att kunna röra och träna som vanligt. Det är väl okej att känna så?

En annan som mina tankar fokuserade på just ikväll var hemmet. Vi har tänkt renovera badrummet och fixa till två garderober innan det beräknade datumet. Jag vet inte om det är värt att stressa, men jag vet också att det inte är särskilt roligt att göra när vi precis blivit fyra.

Äsch, jag vet att dessa är små saker i den här stora världen. Men ibland måste jag få ha sådana dagar. Det är väl tack vare dem som jag lär mig uppskatta de kommande februaridagarna.

Ett middagstips!

Skrevs den

Jag vet inte om det är en så kallade craving, eller vad det kan vara, men just nu är chèvre en favorit. Därför bestämde jag mig för att det fick bli dagens middag. Quinoa, varma rotsaker, spenat, avokado, valnötter, tomat, gurka, inlagd rödlök och så det viktigaste: stekt chèvre. Så himla gott och enkelt. Se det som ett tips!

Morgonblogg

Skrevs den

Det känns som om jag är i någon slags dimma idag. Sov dåligt inatt, det gör jag alltid när Matte är borta. Men vaknade också av att färjorna i Frihamnen tutade, så antar att det var dimmigt även där. Knut sov väldigt gott och djupt, vilket ju är huvudsaken. Som vanligt var hans morgonhumör lite sisådär, så tog ett tag innan det vänt. Som mamma gäller det att ha tillräckligt med energi så det räcker till oss båda, om jag säger så.

Men efter pulka, buss och pulka igen var vi på förskolan. Till slut vinkade han glatt och gav mig en puss på munnen. ”Hej då mamma, vi ses klockan fyra!” Det är alltså den känslan jag tänker bära med mig under den här grå tisdagen.

Du och jag, Knut

Skrevs den

Ojdå, här blev det visst några dagar av tystnad. Så blir det när jobb hemifrån varvas med hängig son och en pappa som åkt iväg till Franska Alperna. Japp, så är det. I en vecka ska jag få den fantastiska äran att få vara solokvist med Knut. Medan Matte roar sig i Chamonix ska jag och Knut pyssla, laga middagar, baka chokladbollar och umgås. Bara vi två. Först var jag lite nervös eftersom det är första gången för alla tre, men nu när det gått två dagar känns det så lyxigt. Att ha en kompis som snart fyller fem är drömmen, han är alldeles underbar.

Min älsklings-Knut, I love you!

Jag har på känn att den här veckan kommer att gå väldigt snabbt. Hämtningar, lämningar, intensivt på jobbet och så en rolig helg framför. Men ändå saknar vi såklart Matte, vi är ju vana att vara tre. ”Jag saknar pappa!”, sade Knut ikväll precis innan han skulle sova. För att stora sängen skulle kännas bättre släpade han dit sitt allra största gosedjur, en megastor nalle som fick ta Mattes plats. Mycket bra gjort!

31 januari

Skrevs den

Sista januari idag! Hur skönt? Den här månaden har känts evighetslång och det är så skönt att den är över. Knut blev glad när han fick berättat för sig att det är februari imorgon. ”Men mamma, då är det ju snart mars!” Jag har väl berättat att han är pepp på att fylla fem?

Jag har firat med att betala räkningar och haft en intensiv arbetsdag. Nu är jag äntligen påväg till kvällens yogapass, har sett fram emot det exakt hela dagen.