Den där tacksamheten

Skrevs den

Klockan är strax halvelva på kvällen och jag ligger redan i sängen trots att det är lördag. Jag har en snarkande Knut bredvid mig, Matte är ute med kompisar. Knuts syskon kör sin sista stretch innan den somnar, brukar alltid känna det när jag lägger mig. Vi börjar längta nu. Jag känner en sådan enorm tacksamhet. Att vi är friska och att vi har det så bra, men framför allt att vi är tillsammans. Att jag får hänga med de två mest älskvärda pojkarna i världen.

Häromdagen ville min nya chef att jag skulle beskriva mig med ett ord. Funderade länge, men till slut valde jag nöjd. Förut var jag rädd för det där ordet, tyckte det lät så tråkigt att bara vara nöjd. Jag ville ju alltid sträva efter något mer. Men just nu känner jag mig väldigt nöjd. På jobbet är det roligt, hemma har vi det bra och jag har fin kontakt med mina kompisar (visst skulle jag vilja träffa dem oftare, men försöker påminna mig om att kontakten också är viktig). Chefen tyckte iallafall att det är något vackert med att kunna vara nöjd. Jag ska tänka så, för det känns verkligen bra i livet just nu. Alla kakbitar är stabila och det är väl nu jag ska njuta som mest.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *