Dagarna som varit

Skrevs den

Det var inte meningen att lämna er med ett sådant deppigt och gnälligt inlägg. Vissa dagar är så och då är det minsann bra att ha en blogg för här får jag ju prata om det jag vill och behöver.

Orsaken till tystnaden är att sjukstugan kom på besök. I torsdagskväll fick Knut vara med om hur det är att vara kräksjuk. Ja, så är det – i fem år har han klarat sig men någongång ska ju vara den första. Väldigt otur bara med tanke på att jag har sån fobi för det, men nu snart tre dygn senare kan jag ändå säga att det gick bra. Vi klarade det! Tvättmaskinen har gått varm (allt i 90 grader) och vi har hållit oss inne. Idag gick vi på en kort promenad, den första på nästan tre dygn. Chocken då det var sol och till och med fågelkvitter ute, ljuvligt hur som helst.

Nu ligger Knuten och jag i stora sängen och ska strax sova. Jag behöver ta en tidig kväll, låg nämligen vaken mellan halvtre och fyra imorse på grund av en annan liten (eller stor?) som fixade och donade i min mage. Det är nu det börjar, för nu börjar den bli stark. Lika fantastiskt och häftigt den här gången, ska skriva mer om det vid ett annat tillfälle. Men speciellt är det. När jag och Matte pratar om att vi ska få vara med om det här en gång till blir vi alldeles rörda. Så tacksamma.

Den här djungelpojken som varit mitt bästa sällskap hela veckan. Lyllo mig som får vara med honom exakt så mycket jag vill. Och att vi ska få en till – underbart!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *