Igår var jag och Matte till barnmorskan. Vi är båda väldigt måna om att båda är med, det tycker jag är något fint. Som vanligt såg allt toppen ut. Jag mår ju bra och behöver varken hålla koll på sockernivån eller äta extra järn. Visst, det här är en annan graviditet där den stela ryggen dök upp tidigare och illamåendet går upp och ner, men jag är mer aktiv nu. Tränar och rör på mig på ett annat sätt än när jag var gravid med Knut. Vi bor i en större lägenhet med två våningar och Knut ser ju till att vi alla är aktiva, vilket bara är bra. Och som Matte påminde mig om: ”Hannah, du är ju fem år äldre!” Och det har han ju rätt i. Skulle vara konstigt annars.
Nu är Knuts syskon stor som en vitkål och väger strax över 1,5 kilo. Tänk, snart är vi i mål. Och som vi alla tre längtar, speciellt den yngsta av oss som redan nu har samlat ihop en korg med gosedjur som syskonet ska få – mycket viktigt att den får ärva. Och så är han väldigt viktig med att prata med magen. ”Hej lilla vän! Hur har du det där inne? Kom ut snart, för här är det faktiskt väldigt kul!”
Vi måste skaffa en helkroppsspegel, så tröttsamt med dessa toalettbilder.
