Kategoriarkiv: Knuts syskon

Min andra graviditet

Skrevs den

Igår var jag och Matte till barnmorskan. Vi är båda väldigt måna om att båda är med, det tycker jag är något fint. Som vanligt såg allt toppen ut. Jag mår ju bra och behöver varken hålla koll på sockernivån eller äta extra järn. Visst, det här är en annan graviditet där den stela ryggen dök upp tidigare och illamåendet går upp och ner, men jag är mer aktiv nu. Tränar och rör på mig på ett annat sätt än när jag var gravid med Knut. Vi bor i en större lägenhet med två våningar och Knut ser ju till att vi alla är aktiva, vilket bara är bra. Och som Matte påminde mig om: ”Hannah, du är ju fem år äldre!” Och det har han ju rätt i. Skulle vara konstigt annars.

Nu är Knuts syskon stor som en vitkål och väger strax över 1,5 kilo. Tänk, snart är vi i mål. Och som vi alla tre längtar, speciellt den yngsta av oss som redan nu har samlat ihop en korg med gosedjur som syskonet ska få – mycket viktigt att den får ärva. Och så är han väldigt viktig med att prata med magen. ”Hej lilla vän! Hur har du det där inne? Kom ut snart, för här är det faktiskt väldigt kul!” Vi måste skaffa en helkroppsspegel, så tröttsamt med dessa toalettbilder.

Dagarna som varit

Skrevs den

Det var inte meningen att lämna er med ett sådant deppigt och gnälligt inlägg. Vissa dagar är så och då är det minsann bra att ha en blogg för här får jag ju prata om det jag vill och behöver.

Orsaken till tystnaden är att sjukstugan kom på besök. I torsdagskväll fick Knut vara med om hur det är att vara kräksjuk. Ja, så är det – i fem år har han klarat sig men någongång ska ju vara den första. Väldigt otur bara med tanke på att jag har sån fobi för det, men nu snart tre dygn senare kan jag ändå säga att det gick bra. Vi klarade det! Tvättmaskinen har gått varm (allt i 90 grader) och vi har hållit oss inne. Idag gick vi på en kort promenad, den första på nästan tre dygn. Chocken då det var sol och till och med fågelkvitter ute, ljuvligt hur som helst.

Nu ligger Knuten och jag i stora sängen och ska strax sova. Jag behöver ta en tidig kväll, låg nämligen vaken mellan halvtre och fyra imorse på grund av en annan liten (eller stor?) som fixade och donade i min mage. Det är nu det börjar, för nu börjar den bli stark. Lika fantastiskt och häftigt den här gången, ska skriva mer om det vid ett annat tillfälle. Men speciellt är det. När jag och Matte pratar om att vi ska få vara med om det här en gång till blir vi alldeles rörda. Så tacksamma.

Den här djungelpojken som varit mitt bästa sällskap hela veckan. Lyllo mig som får vara med honom exakt så mycket jag vill. Och att vi ska få en till – underbart!

Tankar om tiden och oron

Skrevs den

Att tiden går snabbt är ju inget nytt. Om två månader fyller Knut fem år (ursäkta, men när blev han så stor?) och om tre månader ska jag gå på föräldraledighet. Jag tycker faktiskt att jag är rätt duktig på att carpa och tänka här och nu, men det blir så annorlunda när det är så stora förändringar. Hur ska vi komma ihåg allt? Var ska jag börja?

Därför gäller det väl att ha några hållpunkter så att hela familjen hänger med. På söndag åker Matte iväg på en resa som han länge drömt om och när han kommit hem ska vi börja fixa, boa och tänka på det som verkligen ska hända – att vi ska bli en till i familjen.

Hej hej lilla syskon som just idag väger knappt över ett kilo.

Som tur är Knut pepp på syskon, det har han varit i flera år. Men det finns saker han funderar på. Som att mina och Mattes kramar bara ska räcka till hans syskon, eller att han inte kommer att få plats i stora sängen. Själv oroar jag mig över hur jag ska kunna tycka om ett annat barn lika mycket som jag tycker om Knut. Helt klart oroar vi oss över olika saker.

Till lilla ”Lady”

Skrevs den

Middagsgästerna har gått, Knut sover, diskmaskinen surrar och jag har precis intagit soffläge. Så himla härligt med helg, känner mig lite trött efter första jobbveckan. Men jag kan inte riktigt somna ännu, för i skrivande stund är det någon som är så pigg och glad. Det är verkligen full fest i min mage.

Igår kväll, innan vi skulle somna, låg vi och tittade på din storebror. Den där perfekta pojken som gjorde mig och Matte till en familj. Som liksom gör att hjärtat sprängs av kärlek. Att vi ska få en till, DU, det är ju inte klokt.

Knut vill att du ska komma imorgon, han är så ivrig. Vi vuxna vill hellre att du väntar tills snön är borta och fåglarna kvittrar, det är en roligare värld att komma till. Vi lovar. Om din bror fick bestämma skulle du få namnet Lady. Jag är inte lika säker, vill träffa dig först. Jag har sett din profil och du har samma lilla näsa som din storebror. Ni påminner om varandra.

Lilla vän, vad jag ser fram emot att du ska komma till oss. Du kommer som den fjärde pusselbiten och gör den här familjen komplett.

Godmorgon Hannah!

Skrevs den

Tidigt imorse väckte Knuts lillasyskon mig, tror klockan var strax innan fem. Buffar och små sparkar inifrån i magen. Ingen idé att försöka somna om, men jag hoppas innerligt att den har andra rutiner när den väl kommit ut.

Nu, när det blivit nytt år, pratar vi rätt mycket om det här med att vi ska bli en till i familjen. Det är ju det här året det händer! Knut är pepp på att få skuffa vagn medan vi vuxna funderar på hur det kommer att bli. Vi har ju redan ett friskt och fantastiskt barn. Han fick ju så många bra gener, finns det några kvar till den här lilla? Hur det än blir vet jag ju att man klarar det, men kan ändå inte låta bli att fundera (och känna en viss oro).