Kategoriarkiv: Knuts syskon

Hon kom med vårsolen

Skrevs den

Som vi har väntat, längtat och pratat om Knuts lillasyskon. Vem är det? Hur ser babyn ut? Har den hår? Elva dagar efter beräknat datum möttes vi för första gången.

Lagom till att solen började värma och björkarna slog ut kom hon, Knuts lillasyster. En perfekt flicka med de mörkaste ögonen och den gulligaste frisyren. Hon valde maj istället för april och jag förstår henne så väl. Att få höra koltrasten och småfåglarna genom BB-fönstret är väl en alldeles underbar start på livet.

Fågelkvitter, blå himmel och blommor – hon visste exakt vad hon väntade på.

Jag är så innerligt glad över att det var en flicka. Nu har vi en av varje, precis det jag i hemlighet drömt om. Hon är frisk, lugn och verkar vara nöjd med familjen hon valde. Att jag och Matte får vara med om det här igen är jag så tacksam för. Jag är så glad att vi väntade, för att få se Knut bli storebror precis just nu gör att mitt hjärta slår extra snabbt.

Lämna ett svar

Måndagskärlek

Skrevs den

Jag kom hem till en fantastisk familj. Matte hade lagat middag, min favoritmusik spelade i vardagsrummet och Knut kom springande till mig och ropade ”Mammmaaaaa!!! Min bästa mamma, du är hemma!” Alltså kärleken till den där pojken. HUR ska jag kunna tycka om någon lika mycket som jag tycker om honom? De jag frågar säger att det ordnar sig, att jag kommer få ett nytt konto med en massa kärlek – jag behöver inte dela. Jag försöker lita på det. Knuts syskon kommer iallafall att få världens bästa storebror! Min älskade Knut. Igår klippte jag en kortare frisyr på honom. Han ser minst två år äldre ut och påminner om Karlsson på taket. Gulligt!

Medan Matte åkte iväg på ärenden till Kungsholmen lagade jag och Knut granola. Jag har kommit in i en period då jag gör egen granola. Älskar den rutinen, för det blir så mycket godare. Havregryn, kokos, nötter och honung – lätt och gott. Nu blir det alldeles strax kväll här med kvällste och soffläge, drömkväll en måndag.

Lämna ett svar

Min andra graviditet

Skrevs den

Igår var jag och Matte till barnmorskan. Vi är båda väldigt måna om att båda är med, det tycker jag är något fint. Som vanligt såg allt toppen ut. Jag mår ju bra och behöver varken hålla koll på sockernivån eller äta extra järn. Visst, det här är en annan graviditet där den stela ryggen dök upp tidigare och illamåendet går upp och ner, men jag är mer aktiv nu. Tränar och rör på mig på ett annat sätt än när jag var gravid med Knut. Vi bor i en större lägenhet med två våningar och Knut ser ju till att vi alla är aktiva, vilket bara är bra. Och som Matte påminde mig om: ”Hannah, du är ju fem år äldre!” Och det har han ju rätt i. Skulle vara konstigt annars.

Nu är Knuts syskon stor som en vitkål och väger strax över 1,5 kilo. Tänk, snart är vi i mål. Och som vi alla tre längtar, speciellt den yngsta av oss som redan nu har samlat ihop en korg med gosedjur som syskonet ska få – mycket viktigt att den får ärva. Och så är han väldigt viktig med att prata med magen. ”Hej lilla vän! Hur har du det där inne? Kom ut snart, för här är det faktiskt väldigt kul!” Vi måste skaffa en helkroppsspegel, så tröttsamt med dessa toalettbilder.

Lämna ett svar

Dagarna som varit

Skrevs den

Det var inte meningen att lämna er med ett sådant deppigt och gnälligt inlägg. Vissa dagar är så och då är det minsann bra att ha en blogg för här får jag ju prata om det jag vill och behöver.

Orsaken till tystnaden är att sjukstugan kom på besök. I torsdagskväll fick Knut vara med om hur det är att vara kräksjuk. Ja, så är det – i fem år har han klarat sig men någongång ska ju vara den första. Väldigt otur bara med tanke på att jag har sån fobi för det, men nu snart tre dygn senare kan jag ändå säga att det gick bra. Vi klarade det! Tvättmaskinen har gått varm (allt i 90 grader) och vi har hållit oss inne. Idag gick vi på en kort promenad, den första på nästan tre dygn. Chocken då det var sol och till och med fågelkvitter ute, ljuvligt hur som helst.

Nu ligger Knuten och jag i stora sängen och ska strax sova. Jag behöver ta en tidig kväll, låg nämligen vaken mellan halvtre och fyra imorse på grund av en annan liten (eller stor?) som fixade och donade i min mage. Det är nu det börjar, för nu börjar den bli stark. Lika fantastiskt och häftigt den här gången, ska skriva mer om det vid ett annat tillfälle. Men speciellt är det. När jag och Matte pratar om att vi ska få vara med om det här en gång till blir vi alldeles rörda. Så tacksamma.

Den här djungelpojken som varit mitt bästa sällskap hela veckan. Lyllo mig som får vara med honom exakt så mycket jag vill. Och att vi ska få en till – underbart!

Lämna ett svar

Tankar om tiden och oron

Skrevs den

Att tiden går snabbt är ju inget nytt. Om två månader fyller Knut fem år (ursäkta, men när blev han så stor?) och om tre månader ska jag gå på föräldraledighet. Jag tycker faktiskt att jag är rätt duktig på att carpa och tänka här och nu, men det blir så annorlunda när det är så stora förändringar. Hur ska vi komma ihåg allt? Var ska jag börja?

Därför gäller det väl att ha några hållpunkter så att hela familjen hänger med. På söndag åker Matte iväg på en resa som han länge drömt om och när han kommit hem ska vi börja fixa, boa och tänka på det som verkligen ska hända – att vi ska bli en till i familjen.

Hej hej lilla syskon som just idag väger knappt över ett kilo.

Som tur är Knut pepp på syskon, det har han varit i flera år. Men det finns saker han funderar på. Som att mina och Mattes kramar bara ska räcka till hans syskon, eller att han inte kommer att få plats i stora sängen. Själv oroar jag mig över hur jag ska kunna tycka om ett annat barn lika mycket som jag tycker om Knut. Helt klart oroar vi oss över olika saker.

Lämna ett svar