Kategoriarkiv: Knut

Dagarna som varit

Skrevs den

Det var inte meningen att lämna er med ett sådant deppigt och gnälligt inlägg. Vissa dagar är så och då är det minsann bra att ha en blogg för här får jag ju prata om det jag vill och behöver.

Orsaken till tystnaden är att sjukstugan kom på besök. I torsdagskväll fick Knut vara med om hur det är att vara kräksjuk. Ja, så är det – i fem år har han klarat sig men någongång ska ju vara den första. Väldigt otur bara med tanke på att jag har sån fobi för det, men nu snart tre dygn senare kan jag ändå säga att det gick bra. Vi klarade det! Tvättmaskinen har gått varm (allt i 90 grader) och vi har hållit oss inne. Idag gick vi på en kort promenad, den första på nästan tre dygn. Chocken då det var sol och till och med fågelkvitter ute, ljuvligt hur som helst.

Nu ligger Knuten och jag i stora sängen och ska strax sova. Jag behöver ta en tidig kväll, låg nämligen vaken mellan halvtre och fyra imorse på grund av en annan liten (eller stor?) som fixade och donade i min mage. Det är nu det börjar, för nu börjar den bli stark. Lika fantastiskt och häftigt den här gången, ska skriva mer om det vid ett annat tillfälle. Men speciellt är det. När jag och Matte pratar om att vi ska få vara med om det här en gång till blir vi alldeles rörda. Så tacksamma.

Den här djungelpojken som varit mitt bästa sällskap hela veckan. Lyllo mig som får vara med honom exakt så mycket jag vill. Och att vi ska få en till – underbart!

Du och jag, Knut

Skrevs den

Ojdå, här blev det visst några dagar av tystnad. Så blir det när jobb hemifrån varvas med hängig son och en pappa som åkt iväg till Franska Alperna. Japp, så är det. I en vecka ska jag få den fantastiska äran att få vara solokvist med Knut. Medan Matte roar sig i Chamonix ska jag och Knut pyssla, laga middagar, baka chokladbollar och umgås. Bara vi två. Först var jag lite nervös eftersom det är första gången för alla tre, men nu när det gått två dagar känns det så lyxigt. Att ha en kompis som snart fyller fem är drömmen, han är alldeles underbar.

Min älsklings-Knut, I love you!

Jag har på känn att den här veckan kommer att gå väldigt snabbt. Hämtningar, lämningar, intensivt på jobbet och så en rolig helg framför. Men ändå saknar vi såklart Matte, vi är ju vana att vara tre. ”Jag saknar pappa!”, sade Knut ikväll precis innan han skulle sova. För att stora sängen skulle kännas bättre släpade han dit sitt allra största gosedjur, en megastor nalle som fick ta Mattes plats. Mycket bra gjort!

Tankar om tiden och oron

Skrevs den

Att tiden går snabbt är ju inget nytt. Om två månader fyller Knut fem år (ursäkta, men när blev han så stor?) och om tre månader ska jag gå på föräldraledighet. Jag tycker faktiskt att jag är rätt duktig på att carpa och tänka här och nu, men det blir så annorlunda när det är så stora förändringar. Hur ska vi komma ihåg allt? Var ska jag börja?

Därför gäller det väl att ha några hållpunkter så att hela familjen hänger med. På söndag åker Matte iväg på en resa som han länge drömt om och när han kommit hem ska vi börja fixa, boa och tänka på det som verkligen ska hända – att vi ska bli en till i familjen.

Hej hej lilla syskon som just idag väger knappt över ett kilo.

Som tur är Knut pepp på syskon, det har han varit i flera år. Men det finns saker han funderar på. Som att mina och Mattes kramar bara ska räcka till hans syskon, eller att han inte kommer att få plats i stora sängen. Själv oroar jag mig över hur jag ska kunna tycka om ett annat barn lika mycket som jag tycker om Knut. Helt klart oroar vi oss över olika saker.

Sånt flow!

Skrevs den

Efter jullovet bestämde jag mig för att göra något åt mina morgonrutiner. Att vara stressad, säga saker man ångrar och ha kaninpuls från att klockan ringer är så 2018. Nuförtiden stiger jag upp tidigt och gör mig klar innan jag väcker Knut en halvtimme tidigare – så bra grej! Vi hinner mysa i sängen, äta frukost tillsammans (mycket viktigt) och vara på förskolan i god tid så vi hinner säga hej då ordentligt.

Det här är den absolut bästa lösningen på våra morgnar.

En glad Knut och ett glatt avslut

Skrevs den

Det är så härligt att dålig måndagsfeeling kan vända och bara bli bättre. När jag jobbat undan några timmar hemifrån gick jag och hämtade Knut. Blir alltid så lättad då jag märker att han är sitt vanliga jag trots att det varit en tråkmorgon. Själv är jag ju rätt långsint och tänker länge på saker som händer eller sägs. Nåja, han kvittrade som en vårfågel och blev glad för att han fick äta en fruktrem i vagnen. Vi pratade, räknade och rimmade hela vägen hem. Han fick vara med och göra middag, vilket gjorde honom så otroligt stolt. ”Pappa, jag fick skala morötterna!” var det första han sade när Matte steg innanför dörren.

Nu sover han och jag har precis jobbat klart. Ska träna lite innan det också får bli sängen för mig. Hurra, vi överlevde den här måndagen!