Kategoriarkiv: Familj

Du och jag, Knut

Skrevs den

Ojdå, här blev det visst några dagar av tystnad. Så blir det när jobb hemifrån varvas med hängig son och en pappa som åkt iväg till Franska Alperna. Japp, så är det. I en vecka ska jag få den fantastiska äran att få vara solokvist med Knut. Medan Matte roar sig i Chamonix ska jag och Knut pyssla, laga middagar, baka chokladbollar och umgås. Bara vi två. Först var jag lite nervös eftersom det är första gången för alla tre, men nu när det gått två dagar känns det så lyxigt. Att ha en kompis som snart fyller fem är drömmen, han är alldeles underbar.

Min älsklings-Knut, I love you!

Jag har på känn att den här veckan kommer att gå väldigt snabbt. Hämtningar, lämningar, intensivt på jobbet och så en rolig helg framför. Men ändå saknar vi såklart Matte, vi är ju vana att vara tre. ”Jag saknar pappa!”, sade Knut ikväll precis innan han skulle sova. För att stora sängen skulle kännas bättre släpade han dit sitt allra största gosedjur, en megastor nalle som fick ta Mattes plats. Mycket bra gjort!

Tankar om tiden och oron

Skrevs den

Att tiden går snabbt är ju inget nytt. Om två månader fyller Knut fem år (ursäkta, men när blev han så stor?) och om tre månader ska jag gå på föräldraledighet. Jag tycker faktiskt att jag är rätt duktig på att carpa och tänka här och nu, men det blir så annorlunda när det är så stora förändringar. Hur ska vi komma ihåg allt? Var ska jag börja?

Därför gäller det väl att ha några hållpunkter så att hela familjen hänger med. På söndag åker Matte iväg på en resa som han länge drömt om och när han kommit hem ska vi börja fixa, boa och tänka på det som verkligen ska hända – att vi ska bli en till i familjen.

Hej hej lilla syskon som just idag väger knappt över ett kilo.

Som tur är Knut pepp på syskon, det har han varit i flera år. Men det finns saker han funderar på. Som att mina och Mattes kramar bara ska räcka till hans syskon, eller att han inte kommer att få plats i stora sängen. Själv oroar jag mig över hur jag ska kunna tycka om ett annat barn lika mycket som jag tycker om Knut. Helt klart oroar vi oss över olika saker.

Wow, vilken vinterdag!

Skrevs den

Alltså, vilken fantastisk dag det har varit. Har tankat med massa sol, energi och familjetid. Efter lunch tog vi Lidingöbanan till Kottlasjön. Knut satt i pulkan, Matte hade med sig skridskorna och jag hade planerat att gå två varv på isen. En perfekt vinterdag och till och med Knut som inte är särskilt förtjust i den här årstiden sa: ”mamma, idag gillar jag nog lite vintern.” Jag förstår honom så väl. Kolla på bilderna.

När vi kom hem gjorde jag avokadopasta till middag och nu blir det filmtajm – Knut har valt ”Hitta Nemo”. Inte mig emot, gillar den filmen lika mycket som han. Jag tror att vi alla kommer njuta av en stund på soffan efter nästan fyra timmar utomhus.

Långsamma, härliga morgon

Skrevs den

”Nu är det morgon!” sa Knut när han kom in till oss imorse. Klockan var strax innan halvnio och jag hade hunnit läsa i min bok sedan åtta. Skön, lugn morgon med andra ord.

För oss har dessa lugna helger blivit ett måste. Vi äter en långsam frukost med extra allt (bananpannkakor, avokadomackor, yoghurt, hemmagjord granola och polkagriste) medan vi läser DN. Okej, Knut läser någon bok om dinosaurier eller havsdjur. Han har liksom snöat in sig på det, och tur är väl det. Matte har tagit sonens intresse till en nivå och låter honom välja två djur som de sedan pysslar ihop. Tur att Knut har en pappa som kan rita. Dessa pappersfigurer har Knut släpat till förskolan. Lärarna är mycket imponerade över hans pappa.

Nu blir det strax lunch och efter det en promenad i solen och den nya snön som kom inatt. Inget större mål med den promenaden, så skönt det också.

En glad Knut och ett glatt avslut

Skrevs den

Det är så härligt att dålig måndagsfeeling kan vända och bara bli bättre. När jag jobbat undan några timmar hemifrån gick jag och hämtade Knut. Blir alltid så lättad då jag märker att han är sitt vanliga jag trots att det varit en tråkmorgon. Själv är jag ju rätt långsint och tänker länge på saker som händer eller sägs. Nåja, han kvittrade som en vårfågel och blev glad för att han fick äta en fruktrem i vagnen. Vi pratade, räknade och rimmade hela vägen hem. Han fick vara med och göra middag, vilket gjorde honom så otroligt stolt. ”Pappa, jag fick skala morötterna!” var det första han sade när Matte steg innanför dörren.

Nu sover han och jag har precis jobbat klart. Ska träna lite innan det också får bli sängen för mig. Hurra, vi överlevde den här måndagen!