Kategoriarkiv: Bloggen

Hej bloggen!

Skrevs den

Jag har inte glömt dig. Mitt liv har blivit lite annorlunda än vad det var för några månader sedan. Jag jobbar hela dagarna  och skriver texter om mode eller skönhet, redigerar eller så är jag på pressmöten. Det är en massa nytt jag ska lära mig, men vill inte gnälla för det är ett lyxproblem. Att skriva är roligt och mina ämnen är intressanta. Jag tycker verkligen om att gå till mitt nygamla jobb!

Knut mår bra. Idag fyller den där roliga pojken tio månader. Han klättrar längs möbler, önskar att han kunde gå och skrattar åt precis allting. Han trivs att vara hemma med sin pappa. De har roligt tillsammans.

Och ni, mina läsare. Hur mår ni? Har ni det bra? Jag förstår att det känns tråkigt att klicka in här varje dag då uppdateringen är lite seg. Men håll ut, året 2015 blir bättre. Det får inte vara året då min blogg dör. Vore deppigt eftersom jag hållit på så många år. Jag ser att ni läser, därför skulle det vara kul om ni sa hej och berättade att ni fortfarande finns här. Som ni vet är ju kommentarer bloggens syre. Ska vi säga så?

Mitt 2014

Skrevs den

Äntligen har jag tid att sätta mig ner och sammanfatta året som varit. Hoppas ni orkar läsa till slut, för det här inlägget brukar lätt bli väldigt långt.

Januari var en månad med mycket tankar, hemmafix och förberedelser för lilla Glittra (ja, det var ju så vi kallade typen i magen). Jag hade lite mammaångest, vi boade för babyn och jag var lite trött. På jobbet gick det bra, jag plåtade omslag med Tilde de Paula Eby och funderade lite på hur det skulle bli att vara borta nästan ett helt år.

Här är magen i vecka 33 och jag minns hur himla varm jag var. Hela tiden.

Även februari handlade mest om förberedelser. Vi köpte babykläder, gjorde vagnen redo och besökte Britt-Mari på Mama Mia nästan varje vecka. Jag drack hallonbladste som en tok och jobbade på redaktionen med fönstret på vid gavel. Gick på en hel del pressvisningar och jobbade mina sista dagar. Avslutade den sista jobbdagen med att gå på Laleh-konsert på Hovet och sen åkte jag till mamma och hängde där några dagar för att min ledighet skulle kännas som semester.

Hejdå jobbet! Minns så väl när jag tog den här bilden. Kallade hela tiden min mammaledighet för ”långsemester”.

Och så kom mars – magens månad. Höll tummarna för att den lilla typen skulle komma på den beräknade dagen – Mattes trettionde födelsedag, men tydligen var det väldigt bra i magen och vi fick fira den kommande pappan med stort kalas. Matte bytte jobb, vi köpte en ny bil och väntade såklart. Gick ändå på några events och pressfrukostar för att inte dagarna skulle kännas för långa. Men det absolut viktigaste datumet var ju den 22 mars när lilla Knut kom. Vi hade ju inte tagit reda på vad det var för kön på babyn (rekommenderar det, är väldigt glad att vi kunde hålla oss) och vi blev så jätteglada när det var en med snopp. Efter en lång förlossning fick vi träffa honom – pojken med den roligaste frisyren, gulligaste kinderna och snällaste humöret.

Där är han som valde att komma ut då solen lyste som mest och vårfåglarna kvittrade som finast.

April var månaden då jag på dagarna blev solo med Knut. Matte började jobba och jag försökte anpassa mig till livet som föräldraledig. Vi promenerade mycket, hängde på stan och dessutom vågade jag mig ut på några pressvisningar. Jag skrev öppet om min förlossning och funderade mycket på den. Och så försökte jag lära känna Knut som visade sig vara världens snällaste lilla pojke.

Hängde mycket med Angelica, Annika och Frans. Här var vi i Kungsträdgården och åt glass.

Maj kom och äntligen började det bli vår på riktigt. Jag började träna i StrongerMama Bootcamp, vi åkte till Åland första gången som tre för att visa Knut för min släkt. Jag fick vara med om min allra första morsdag och så åkte vi till Åkersberga för att vara med på Angelicas babyshower. Dessutom hängde vi lite på redaktionen med världens bästa kollegor. Det som var mest känslosamt den här månaden var väl återbesöken Danderyds sjukhus. Jobbigt såklart, men mest av allt väldigt bra.

Men det bästa med maj var verkligen att jag började träna. Det har hjälpt mig så sjukt mycket och jag är så glad över att jag har fått lära känna världens bästa PT. Här är en bild från en av våra promenader från Stadion.

Juni var en bra månad om än lite kall. Vi väntade på att sommaren skulle börja på riktigt, nio grader på midsommarafton kändes inte okej. Medan Matte fortfarande jobbade hängde jag runt med Knut. Vi besökte Indiskas huvudkontor, gick på studentfest, tränade, gick till BVC för första vaccinationssprutan och så var min Finlandsbästis Annalena här nästan en hel vecka. Ibland bloggade jag om  mitt nya liv och ni var många som kände igen er. Ja, och så var det då jag såg Knut greppa tag i något för första gången.

Gullhanden alltså.

Juli var månaden då det hände väldigt mycket. Matte fick semester och vi drog till Finland på en liten turné. Knut skulle självklart få träffa min tjejliga, sina släktingar och såklart öva på att åka bil längre sträckor. Allt gick bra och vi njöt av att vara lediga som en trio. Efter en vecka i Finland åkte vi skärgårdslinjen till Åland. Hängde hos pappa på Föglö och sedan blev det mest planering och pepp inför min systers bröllop. De gifte sig under den varmaste sommardagen och lyckades verkligen göra bröllopet till årets fest. När det gått en vecka drog vi hem igen för att packa om våra väskor, Barcelona var nästa resmål. Lite nervöst att flyga och resa med en fyra månaders baby, men som vanligt kunde vi lita på sonen. Vi njöt av storstan, solen och värmen och det gjorde nog han med.

Familjen på resande fot. Tänk att Knut varit så liten och att Matte haft så långt hår.

Augusti var en bra månad för bloggen. Uppdaterade ofta om vad vi gjorde. Matte började jobba igen och återigen var jag solokvist med Knutman. Det var en varm månad så vi var ute mest hela tiden. Gick på pressvisning på Grand Hotel, tränade med min PT, promenerade mycket på Djurgården och fikade med kompisar. Plötsligt kunde Knut vända sig från rygg till mage och så började han få sin första tand. Och så började vi i babysim som visade sig vara något både pappan och pojken älskar.

En av flera fikastunder och luncher. Här med bästa Josefin.

September var en förlängning på sommaren. Fortsättningsvis var jag mycket på språng och Knut gillade läget. Han vände sig i vagnen och ville gärna titta framåt så vi bytte till sittdelen som han älskade att åka i (och gör fortfarande). Jag och min vän Amanda gick på musikal, jag tränade mycket i föreningens gym, gick på några pressvisningar och så förberedde vi för Knutmans dop. Den 13 september ställde vi till med fest för honom. Dopet var på Åland och ceremonin var utomhus och efteråt middag på Smakbyn. Vi fick träffa alla saknade vänner och släktingar från Finland. En fin dag som är lätt att minnas. Det som också var ganska spännande var att jag för första gången gick på barnvagnsbio och att jag äntligen började sjunga i kören igen.

Såhär kunde det se ut när vi var på pressvisningar. En liten person som låg på en filt och underhöll sig själv medan morsan kollade på fina smycken.

Oktober var månaden då Knut förstod att börja äta riktigt mat. Vi hade testat med en massa olika saker, men han förstod inte grejen att få sin mat levererad med sked. Tror det var nu som jag även slutade amma honom. Vi promenerade i höstsolen, plockade flera liter trattkantareller, lekte med  Knuts miljoner saker och så gick jag på något event. Knut började förstå sig på krypning och övade det så fort han fick en stund över. Även nattetid, vilket resulterade i något störd nattsömn. Vi gick på Alices dop i Tyresö kyrka och så fick Knut sin andra tand.

Och hösten kom på riktigt.

November kom och jag började den med att åka till mamma och stanna där en hel vecka. Väldigt skönt med Ålandsluft och Knut var nöjd att få hänga med mormor. Dessutom började vi längta efter julen på allvar. Vi bestämde att den skulle firas hemma med libanesiskt julbord och i väldigt långsamt tempo. När jag inte gick på körrep eller långpromenader passade jag på att planera och köpa julklappar. November är en månad som jag tyvärr inte minns så mycket av, då är jag extraglad att jag bloggar. Visst fanns det ljusare stunder som till exempel när jag kunde berätta för er om mitt nya jobb, när jag fick gå på Mama-galan och när Knut lärde sig sitta utan stöd.

Det här är Ålandsluft.

December och årets sista månad. För bloggen var det ingen bra månad, den glömdes lätt bort i den lilla julstressen jag kände. Jag fyllde 28 år, Knutman började ställa sig upp och gå längs med möblerna och strax innan nyår gick han 15 steg (!) med gåvagn. Mattes mamma var här på besök och tog hand om sitt barbarn medan vi föräldrar passade på att ha några timmar egentid. Julen firades hemma på Drottningvägen och min mamma kom hit. Gick i julkyrka, åt god mat och tog det mest piano. Innan nyår blev det en sväng till Åland för att hälsa på släkten. Det nya året skålades in med Stockholmsbästisarna, lugn och väldigt vuxen nyårsafton kan man säga.

December innehöll en massa god mat.

2014 var året då det hände en massa saker och det största var såklart att jag och Matte blev föräldrar till Knut. Minns min oro över att vara ledig från jobbet och nu, med facit i hand kan jag ju säga att det faktiskt blev bra till slut. Visst, stundvis har jag saknat mitt jobb och allt som det medför, men det stämmer det som alla säger – att tiden går fort. Om några få dagar är jag tillbaka på redaktionen och jag känner mig faktiskt redo för det. Det här året kommer också att innehålla en massa nya och spännande saker, och jag är nyfiken på hur det kommer att bli!

Bloggkärlek

Skrevs den

Läste hos Nadia om höstens bloggkampanj ”Kommentera mera” och jag skriver under alltihop. Självklart ska vi peppa, kommentera, dela, gilla och hjäpa varandra. Jag är själv väldigt dålig på att göra det (skäms!), men lovar att hösten 2014 är förändringarnas höst. Och som jag gillar när någon säger hej här på min blogg eller gillar mina bilder. 

Eller vad säger ni? Håller ni med? Nu kör vi!