Kategoriarkiv: Barn

Du och jag, Knut

Skrevs den

Ojdå, här blev det visst några dagar av tystnad. Så blir det när jobb hemifrån varvas med hängig son och en pappa som åkt iväg till Franska Alperna. Japp, så är det. I en vecka ska jag få den fantastiska äran att få vara solokvist med Knut. Medan Matte roar sig i Chamonix ska jag och Knut pyssla, laga middagar, baka chokladbollar och umgås. Bara vi två. Först var jag lite nervös eftersom det är första gången för alla tre, men nu när det gått två dagar känns det så lyxigt. Att ha en kompis som snart fyller fem är drömmen, han är alldeles underbar.

Min älsklings-Knut, I love you!

Jag har på känn att den här veckan kommer att gå väldigt snabbt. Hämtningar, lämningar, intensivt på jobbet och så en rolig helg framför. Men ändå saknar vi såklart Matte, vi är ju vana att vara tre. ”Jag saknar pappa!”, sade Knut ikväll precis innan han skulle sova. För att stora sängen skulle kännas bättre släpade han dit sitt allra största gosedjur, en megastor nalle som fick ta Mattes plats. Mycket bra gjort!

Tankar om tiden och oron

Skrevs den

Att tiden går snabbt är ju inget nytt. Om två månader fyller Knut fem år (ursäkta, men när blev han så stor?) och om tre månader ska jag gå på föräldraledighet. Jag tycker faktiskt att jag är rätt duktig på att carpa och tänka här och nu, men det blir så annorlunda när det är så stora förändringar. Hur ska vi komma ihåg allt? Var ska jag börja?

Därför gäller det väl att ha några hållpunkter så att hela familjen hänger med. På söndag åker Matte iväg på en resa som han länge drömt om och när han kommit hem ska vi börja fixa, boa och tänka på det som verkligen ska hända – att vi ska bli en till i familjen.

Hej hej lilla syskon som just idag väger knappt över ett kilo.

Som tur är Knut pepp på syskon, det har han varit i flera år. Men det finns saker han funderar på. Som att mina och Mattes kramar bara ska räcka till hans syskon, eller att han inte kommer att få plats i stora sängen. Själv oroar jag mig över hur jag ska kunna tycka om ett annat barn lika mycket som jag tycker om Knut. Helt klart oroar vi oss över olika saker.

Vi ska bli en fyrklöver!

Skrevs den

Det känns läskigt, men mest alldeles fantastiskt. Knut ska bli storebror och jag och Matte ska få bli mamma och pappa igen. Jag är så tacksam att vi får vara med om det här igen, att vi väntade så här länge och framför allt är jag så glad att jag vågade.

”Tänk att jag ska bli storebror.” Knut har pratat om ett syskon väldigt, väldigt länge.

Pausmusiken

Skrevs den

Jag är ledsen att den här pausmusiken har spelat här några dagar. Det är så fruktansvärt mycket just nu. Vardagsrutiner, flyttkaos och så en pojke som börjar bli stor. Han påverkas ju av allt som händer och humöret är kanske lite mer svajigt än vanligt. Men så är det ibland, snart kommer vi nog på rätt sida igen.

Hursomhelst är det ny vecka och jag har bestämt mig för att testa något nytt. Nämligen bli en ja-sägare. Visst, när det gäller det sociala såklart, men främst till Knut. Jag märker att jag hamnat i en tråkig loop och säger nej till precis allt. Givetvis får han inte göra saker som gör honom illa, men ibland säger jag nej för att det känns som ett enklare alternativ. Tänker testa det här och kolla om bådas humör blir bättre. Vi kanske förstår varandra på ett annat sätt. Återkommer.

Tre bilder från dagen

Skrevs den

Den här ljuvliga dagen alltså, jag hoppas så innerligt att den här ljusa känslan stannar kvar ett tag. Min dag blev inte som jag hade tänkt mig, den blev ännu bättre.

När jag vid tolvtiden var redo att promenera hemåt från jobbet ringde Matte och sade att Knut och han var på Skansen. Självklart ville jag göra dem sällskap, så promenerade mot Djurgården istället.

Jag älskar verkligen att gå längs Strandvägen trots att det alltid är så oerhört mycket folk. Hursom, köpte med mig en smoothie och gick medan jag lyssnade på Trettioplustrevar.

När jag kom till Skansen var det en glad pojke och en glad pappa som mötte mig. Det var någon slags Höstlovsjippo där, så vi gick in i de små husen och såklart ville Knut titta på djuren.

När klockan började närma sig tre bestämde vi oss för att åka hem. Jag frös lite och Knut började bli trött. Hoppade på 76:an vid Djurgårdsbron och åkte mot Ropsten. Fick sådana härliga minnesbilder från tiden då jag var mammaledig framför mig. Så åkte vi den där bussen flera gånger i veckan. 

När vi väl var hemma ville Knut leka en liten stund medan Matte och jag softade. Och när det närmade sig middagstid bestämde vi oss för att åka till Mall of Scandinavia, eller discohuset som Knut kallar det. Åt middag på Vigårda (heja dem som har glutenfri hamburgare!) och shoppade lite. Matte hade önskat sig en ullkappa från Cos, jag en randig t-shirt och så Knut fick smålego som han kunde bygga medan vi väntade på maten.

Nu är klockan strax efter åtta och Knut slocknade som ett ljus i sin säng. Jag har precis lagt på mig pyjamas och alldeles snart ska vi se ett avsnitt av vår favoritserie just nu. Välkommen helg, du har varit efterlängtad!