Påsk och sånt

Skrevs den

Den här påsken har kanske inte varit den lugnaste, men den har varit bra ändå. Vi har fixat och donat i lägenheten och äntligen börjar den kännas som ett hem igen. Den här veckan avslutar hantverkarna badrummet, tänk att vi stod ut med allt damm och kaos. Så på fredag borde vi kunna ta ett första bad, halleluja!

Förutom att vi städat sovrummen och äntligen kan sova i våra egna sängar har vi gjort om i Knuts rum och förberett för hans syskon. Spjälsängen är bäddad, kläderna tvättade och vagnen är framplockad. Känns så konstigt, men den kan ju faktiskt komma när som helst nu. Ikväll ska vi till barnmorskan och jag hoppas det inte blir så många gånger till.

Lugna, sköna dagar

Skrevs den

Det har varit fem fina dagar på den här fantastiska ön. Jag och Knut har hunnit med mycket, men ändå gjort det vi känt för. Lekt med grannpojkarna (Knut), tagit vilopauser mitt på dagen (Hannah), besökt en 4H gård (Knut och Hannah), lekt med småbilar (Knut), läst förlossningsböcker (Hannah), deltagit i en psykologilektion i Ålands lyceum (Knut) och hängt med mormor Christa (Hannah).

Om några timmar åker vi hem igen och jag har hört rykten om att badrummet börjar bli klart. Snart kan vi bada och duscha i lägenheten. Vi vill boa, sova längre nätter (har snittat på max fem timmar per natt) och få träffa Knuts lillasyskon. Snart så.

Hej Åland!

Skrevs den

I går åkte vi alla tre över till Åland. Knut har fått ett lite längre påsklov och jag vill passa på att sova i skön säng och såklart vila. Det är rätt svårt att göra det under den pågående renoveringen. Vår gästsäng är 160 cm, är van med större och så dyker hantverkarna upp strax efter åtta varje dag. Ni fattar, inga sovmorgnar för mig. Matte behöver dock jobba så han åkte hem med sista färjan redan i dag.

Men visst, det är ju en liten risk jag tar med tanke på att det beräknade datumet är så nära. ”Ingen baby förrän maj!” Sa Matte innan han åkte, och vi håller ju tummarna för det. Tycker en liten majblomma vore mysigt.

Att träna som gravid

Skrevs den

”Min kropp känns inte så fräsch idag” var det första jag sa till Anna när vi sågs i gymmet imorse. Om vi inte skulle ha haft den där tiden bokad skulle det knappast ha blivit någon träning för mig, soffläge och tv:n lockade helt enkelt mer. Men det vände snabbt för så fort jag satte mig ner på den där bollen och gjorde mina uppvärmningsövningar var jag där. Det är inte konstigt att kroppen känns annorlunda varje vecka, det är ju knappt 20% kvar av graviditeten. Och det är därför så bra att ha en person som Anna som ser det här. Det skulle aldrig ha gått att köra för hårt, tror det skulle ha skapat mer negativ än positiv energi. Det bästa var att anpassa träningen efter dagsformen helt enkelt.

Tummen upp för gravidträning! 

Gravidstatus

Skrevs den

Eftersom det varit så tyst här på bloggen kan man ju tro att jag fött barn. Men så är det alltså inte, tack och lov. Visst, börjar känna att jag vill att ungen ska komma ut nu, mest för att vi är så nyfikna. Vem är det? Är det en pojke eller flicka? Hur ser den ut? Har den något hår? Förutom allt det här börjar jag känna att den här magen mest är i vägen. Att stånka och stöna när skorna ska på, eller att inte få sova som jag vill är inte riktigt min grej. Många säger att jag kommer att sakna gravidmagen, själv är jag osäker på det.

Det är annorlunda den här gången. Jag är känsligare för mat och börjar lätt må illa om jag äter för mycket eller för sött. Jag känner av en obehaglig stelhet i nedre ryggen (hej gravidmassage om en vecka!) och så sover jag mycket sämre. Själva magen är mindre (har jag hört), kroppstyngden är något lättare (visar vågen) och jag kan vara aktiv på ett annat sätt. Och det är ju alltid något. Men som sagt, jag börjar fatta grejen med att barnet är redo att komma ut efter senast 42 veckor.