Min andra graviditet

Skrevs den

Igår var jag och Matte till barnmorskan. Vi är båda väldigt måna om att båda är med, det tycker jag är något fint. Som vanligt såg allt toppen ut. Jag mår ju bra och behöver varken hålla koll på sockernivån eller äta extra järn. Visst, det här är en annan graviditet där den stela ryggen dök upp tidigare och illamåendet går upp och ner, men jag är mer aktiv nu. Tränar och rör på mig på ett annat sätt än när jag var gravid med Knut. Vi bor i en större lägenhet med två våningar och Knut ser ju till att vi alla är aktiva, vilket bara är bra. Och som Matte påminde mig om: ”Hannah, du är ju fem år äldre!” Och det har han ju rätt i. Skulle vara konstigt annars.

Nu är Knuts syskon stor som en vitkål och väger strax över 1,5 kilo. Tänk, snart är vi i mål. Och som vi alla tre längtar, speciellt den yngsta av oss som redan nu har samlat ihop en korg med gosedjur som syskonet ska få – mycket viktigt att den får ärva. Och så är han väldigt viktig med att prata med magen. ”Hej lilla vän! Hur har du det där inne? Kom ut snart, för här är det faktiskt väldigt kul!” Vi måste skaffa en helkroppsspegel, så tröttsamt med dessa toalettbilder.

Status

Skrevs den

Måndag idag och den är lite grå. Jag minns helgen som var. Första matsäcken utomhus, fågelkvitter och sol som värmde nästippen.

Ojdå, tänkt att det en vecka går så snabbt. Det känns som om det var igår jag bloggade senast, men tydligen var det sju dagar sedan. Så är det när jag har ett liv som bara innehåller roligheter.

Jag känner att statusen just nu är rätt bra. Mina och Knuts morgnar är alldeles fantastiska, Matte är glad över att få vara hemma igen och jag börjar se ljuset i tunneln när det gäller hemmet. Nu finns det en tydlig plan för allt som legat över mig och då bli min inre stress något mildare. Vi har kommit framåt i badrumsrenoveringen, vi vet hur vi vill göra med vår förvaring i hallen och i sovrummet och så har jag börjat skriva en lista som behöver ordnas inför Knuts syskons ankomst. Det blir nog bra det här.

Kväll hos oss

Skrevs den

Diskmaskinen surrar, Knut har somnat (men Bamse är fortfarande igång), Matte är på yoga och jag har precis intagit soffläge. Skriver en lista för det nya badrum som förhoppningsvis kommer att bli bra och dricker te som Matte gav i present från Chamonix. Vi har som tradition att alltid ge varandra något när man varit på resa, och oftast blir det något ätbart. Han får olivolja från det land jag varit i medan han ger te och choklad – en bra tradition, tycker jag.

Jag är rätt så nöjd med den här dagen. Fick mycket gjort på jobbet, satt i ett kundmöte under förmiddagen och så hann jag luncha med en vän. Kom hem till middagen och en glad familj, gick en kvällspromenad med grannen och fick läsa två sagor för Knut. Han är så rolig för nuförtiden vill han läsa faktaböcker, han vill verkligen veta allt om havsdjur och dinosaurier. Ikväll var det maneter och ryggradslösa djur som gällde. En rolig pojke.

Nåja, så småningom dyker väl Matte upp här hemma och jag har lovat att det då ska finnas ett budgetförslag på badrumsinredningen. Fortsättning följer…

Vår i luften och Matte är hemma!

Skrevs den

Hälsningar från soffan. Här ligger jag nu efter en intensiv men bra dag. Ingen måndagsångest här och det är en skön känsla. Jag maxade tiden på jobbet idag eftersom Knut önskade att Matte både skulle följa och hämta honom från förskolan. Förstår jag det, pojken har ju saknat sin pappa. Och Matte kunde givetvis inte säga nej. Äntligen är alla tre samlade igen, det är då vi mår som bäst.

Idag kändes det som vår i luften. Fågelsång, någon plusgrad och vissa gator var sopade. Jag vet, jag vet, det kommer bakslag. Men stannade ändå upp en stund och njöt av att det var för varmt med ullmössan från Acne.

Dagarna som varit

Skrevs den

Det var inte meningen att lämna er med ett sådant deppigt och gnälligt inlägg. Vissa dagar är så och då är det minsann bra att ha en blogg för här får jag ju prata om det jag vill och behöver.

Orsaken till tystnaden är att sjukstugan kom på besök. I torsdagskväll fick Knut vara med om hur det är att vara kräksjuk. Ja, så är det – i fem år har han klarat sig men någongång ska ju vara den första. Väldigt otur bara med tanke på att jag har sån fobi för det, men nu snart tre dygn senare kan jag ändå säga att det gick bra. Vi klarade det! Tvättmaskinen har gått varm (allt i 90 grader) och vi har hållit oss inne. Idag gick vi på en kort promenad, den första på nästan tre dygn. Chocken då det var sol och till och med fågelkvitter ute, ljuvligt hur som helst.

Nu ligger Knuten och jag i stora sängen och ska strax sova. Jag behöver ta en tidig kväll, låg nämligen vaken mellan halvtre och fyra imorse på grund av en annan liten (eller stor?) som fixade och donade i min mage. Det är nu det börjar, för nu börjar den bli stark. Lika fantastiskt och häftigt den här gången, ska skriva mer om det vid ett annat tillfälle. Men speciellt är det. När jag och Matte pratar om att vi ska få vara med om det här en gång till blir vi alldeles rörda. Så tacksamma.

Den här djungelpojken som varit mitt bästa sällskap hela veckan. Lyllo mig som får vara med honom exakt så mycket jag vill. Och att vi ska få en till – underbart!