Det jag aldrig vill glömma

Skrevs den

Jag, Matte och Knut sitter vid middagsbordet en helt vanlig vardag. Vi pratar på som vanligt och Knut säger: 

– Mamma, pappa… Vet ni vad, ni två är nog så snälla ni. 

Den där pojken, fattar inte hur han kan ha ett så stort hjärta trots sina snart tre jordsnurr.

Godmorgon!

Skrevs den

Somnade till regndropparna som smattrade mot trädäcket på uteplatsen. Vaknade till strålande sol, lite grus i ögonen och en kvittrande Knut. Den här dagen är lite speciell då jag mixar kontorstid och pressmöten med superladdning inför morgondagens stora modeplåtning. Fy tusan vad jag är pepp på att styla vårmode nu! Men först blir det som sagt jobb några timmar innan jag ska gå på semmelfika på Knuts förskola. Varje år bjuder de på fika några gånger per år och för mig och Matte är det så viktigt att vara där. Efter det fortsätter kvällen med andra festligheter, men mer om det senare.

Jag lever!

Skrevs den

Det blev en ofrivillig paus här på bloggen, men eftersom det är så tråkigt att berätta om sjukdomar så hoppar jag det.

Jag säger bara såhär: för första gången i min karriär har jag varit tvungen att ställa in en modeplåtning. Hade bokat ett superteam, slott som location och så en modell som skulle flygas in från Oslo, och så natten till plåtningsdagen drabbades jag av kräksjukan. Så onödigt! Jag har stylat Carola Häggkvist som illamående (nygravid) och med 39 graders feber och det gick, men kräksjuka är annat. 

Men många dagar har gått sen sist och det är mycket som händer. Mest roliga saker. Min jobbresa till Gran Canaria närmar sig, men innan det händer det en hel del annat. Återkommer om det, för nu ska jag strax se veckans avsnitt av Sveriges mästerkock – hurra!

När det inte blir som man tänkt sig

Skrevs den

Haha, alltså den här helgen… Måste nog vara den absolut lugnaste vi haft på flera flera år. I fredags hämtade jag Knut två timmar tidigare än tänkt för han hade fått lite feber. Som vägrat försvinna. Och så lite hosta på det. Alla planer ställdes in och vi har inte gått en meter utanför ytterdörren. Bara varit inne och hängt. Egentligen inget fel med det, låg puls och djupandning är ju det jag behöver. Men jag får väl berätta att det var två superglada personer som vaknade imorse du Matte även var hemma. Som vi har saknat den där pappan i huset.

Kvällsbloggen

Skrevs den

Ja, det blev alltså så att Matte åkte till Åre på skidresa med sina kollegor och jag är solokvist med Knut. Ska alltså i dagarna fyra få känna på hur det är att vara ensamstående till en ganska trotsig nästan-treåring. Men jag är ju smart och har alltså hittat på lite program till varje dag, så det ska nog gå bra.

En sak som jag har på min ”to do-lista” är ju givetvis att se SKAM – det som alla pratat om hela hösten känns det som. Har redan börjat och nu sitter jag här, med jobbdatorn i famnen samtidigt som säsong snurrar på paddan framför mig. Jodå, visst förstår jag hypen, får se om den fortsätter att leverera.