Plus & minus

Skrevs den

Det bästa med dagen: 1. Hade en glad kille bredvid mig när jag vaknade. Han bad mig hålla armen över honom, och krama honom så som jag gjorde när han var bebis. 2. Har hittat en massa härliga plagg till måndagens kändisplåtning, kommer bli fint. 3. Få äta lunch med Mimmi som jobbar på Loreal, så fantastisk person. 4. Fick ett mess av vår vän Mariann som ville buda mig och Matte på bio. Ikväll ska vi se Solsidan medan hon vaktar Knut. Så himla fint. 5. Efter jobbet ska jag äntligen få träna med PT-Anna igen. Det har blivit en liten ofrivillig paus på två veckor, så jag är så pepp!

Det som gjort dagen lite sämre: 1. Vädret. Men det är väl onödigt att överhuvudtaget bry sig och ödsla energi på det. 2. Märkte precis att jag glömt min plånbok hemma. Eller vänta, jag hoppas att den är hemma. 3. Skoskavet jag känt i över två veckors tid. Hur jag än varierar skor envisas det ändå med att göra ont.

Ja, som ni ser var det mer plus idag och det är väl tur det.

Kvällsstund

Skrevs den

Matte är på yoga och jag har precis läst tre sagor för Knut. Han ligger i sängen och håller på att somna hör jag. Själv sitter jag i laminofåtöljen och dricker en kopp te. Ska  fixa lite jobbgrejer (har en stor omslagsplåtning på måndag) och redigera ett jobb. Eftersom jag smet lite tidigare från jobbet idag känns det alltid bra att komma i kapp med de arbetsuppgifter som jag missade. Men jag har läget under kontroll, jag kommer att kunna vara lite julledig i år också.

Idag har jag (och Matte) varit med om Knuts alldeles första luciatåg. Så otroligt gulligt och fint, Matte och jag kunde inte sluta le. Vår son, som sjöng med i alla sånger, ville alltså vara en Luciatomte. Där stod han, längst fram, med vit klänning, rött sidenband, ljus i handen och så tomteluva på huvudet. Han går sin egen väg, den där lilla, stora pojken.

Så grått, så grått

Skrevs den

Ja, ibland är det ju faktiskt extra bra att ha en blogg. Att få skriva av sig, är ju som bekant, den bästa terapin. Och eftersom den här sidan är bara min har jag ju fördelen med att få använda den som jag vill.

Jag måste erkänna och säga att morgonen den 14 december 2017 går till historien som den absolut sämsta. Jag vet ju att det i första hand har med läget på årstiden att göra, tydligen är jag en sån som påverkas av regn, is och mörker. Men är också fullt medveten om att det är andra orsaker som fyller min hjärna (det tar vi en annan gång). Hursomhelst, att Knut inte ville klä på sig och att Matte inte förstått att min morgon är planerad i minsta detalj, gjorde mig nedstämd, svettig och irriterad. Jag tror inte Knut tar skada av att se mig stressa runt, men säkert påverkas han. Imorse sade han saker som: ”Oj mamma, vilket fint rosa hår du har! Din klänning är riktigt snygg!” Ja, han försökte helt enkelt lätta upp stämningen lite.

Ljusglimten för dagen är iallafall att jag senare i eftermiddag ska få se min son gå luciatåg, som lucia. Han ville ha vit klänning, ljus i handen och rött band. Jag vet ju att det här kommer att göra min dag, så trist bara att det sker först om några timmar.

Hej december!

Skrevs den

Igår hade jag fullt upp med att fylla år. Nu är jag trettio plus och det känns faktiskt bra. Dock hade jag en rätt vissen son, för det var ju han som skulle fylla år. Varje dag kommer det frågor om när våren är påväg, snacka om att han längtar.

December betyder också julkonserter. Ikväll har jag sjungit på två (av tre) och som vanligt tycker jag att jag sjunger i Stockholms bästa kör. Vi håller tonart, har roligt och låter förbaskat bra. Är så glad att jag har musiken, tänk sån tur att mamma förstod att anmäla mig till musikskolan. Har sjungit över tjugo år, och ikväll tänkte jag på när jag som under tio år gammal sjöng solo i Nu tändas tusen juleljus. Första versen, framför en nästintill fullsatt kyrka. Jag hoppas så innerligt att Knut hittar sången, det är så energigivande. Men det har han nog redan gjort eftersom han redan går och trallar på massa sånger. Pojken är ju aldrig tyst.

Knuten 4-ever

Skrevs den

Det är alltså det här Matte och jag gjort för att uppmärksamma våra 15 år! Såklart ville vi ha en viktig symbol ritat på våra vänstra underarm. En knut på exakt samma ställe. Varken jag eller Matte har någon tatuering tidigare, så det här var verkligen utanför våran comfort zone. Men jag är så nöjd, den blev så fin.

Behöver jag säga att Knut är stolt som en tupp? Han tycker om den. Men han var lite bekymrad när jag visade den: ”Men mamma, vuxentatueringar går ju inte att få bort!” var en av kommentarerna.